Åland.

Som kanske rubriken antyder så är jag tillbaka på Åland igen en gång. Denna gång faktiskt med blandade känslor av många orsaker.
 
För de som inte vet så kan jag ta en lite recap. Min relation till Åland sträcker sig så långt tillbaka som till midsommaren 2014. Då jag satte mig på färjan den dagen hade jag aldrig kunnat tro hur stor betydelse just den resan skulle ha för mig och vad det skulle leda till. Än idag är jag så tacksam för att jag var på Åland just där och då, för annars vet jag inte var jag skulle stå idag.
 
Nästa besök till Åland blev först på våren följande år. Sen spenderade jag även en månad här för att göra min hotellpraktik, väldigt givande sådan som dessutom avslutades på bästa sätt.
 
Efter en del övervägande så bestämde jag mig för att söka sommarjobb som hotellreceptionist på ön sommaren 2016. Åkte över några dagar i april för bl.a. en intervju och kunde åka hem igen med ett positivt besked om att sommaren skulle spenderas på Åland. Med facit i hand var det en mycket lyckad sommar, och jag ångrade inte för en sekund att jag hade tagit möjligheten.
 
I början av 2017 blev jag tillfrågad om jag ville komma tillbaka och jobba en till sommar på hotellet. På grund av vissa orsaker var jag lite kluven vad jag skulle göra, men beslöt mig ändå för att ge det en chans. Packade väskorna och spenderade den hittills bästa sommaren där. Den sommaren skulle jag mer än gärna uppleva gång på gång om jag hade möjligheten. Men allt roligt har ett slut, så även den sommaren.
 
I år spenderade jag tredje sommaren på samma arbetsplats, och även om denna sommaren inte var lika minnesvärd som föregående år så hade den även sina ljusglimtar som jag är glad över att jag får bevara i minnet.
 
Tack vare alla resor jag har gjort hit och de somrarna jag har spenderat här på ön så har lärt känna en del helt underbara människor som jag troligen aldrig hade träffat annars. Evigt tacksam för dessa människor, som på ett eller annat sätt berikar mitt liv. Så många minnen som är kopplade till den här ön, positiva men också en del negativa. Det har inte verkligen inte varit en dans på rosor alla dagar jag spenderat här, men skulle inte för något i världen vilja göra det ogjort. Det positiva övervinner det negativa med hästlängder. Jag är glad över vart hela denna rollercoastern har tagit mig, och ser framemot det som komma skall.
 
Som jag skrev i början är det med blandade känslor jag är här nu, och ärligt talat så ser jag mest framemot att få åka hem på söndag. Men nu är det strax dags att lägga på ett smile och dra sig en trappa ner för att jobba kvällspass.
 

All we have is now, so you might as well enjoy the ride.

I många år har tanken funnits att göra en tatuering, men först för dryga två veckor sen var det äntligen dags att sätta sig under nålen. Såhär efteråt kan jag säga att suget efter att göra fler tatueringar inte direkt är mindre. Nu gäller det bara att spara ihop lite pengar, och så blir det dags för nästa gaddning.
 
Denna tatuering representerar väldigt mycket för mig. Musik har alltid varit en självklar del i min vardag, men blivit allt viktigare med åren. De senaste åren har musiken många gånger även varit det som har fått mig att orka fortsätta framåt, de som känner mig vet vad jag menar.

Den är även en daglig påminnelse åt mig själv att alltid följa mitt hjärta, för just denna stund kommer aldrig igen. Man vet aldrig vad som händer imorgon, om en vecka eller om några år - allt man kan vara säker på är här och nu. Ta tillvara på tiden, och gör det som känns rätt för dig.

Den kommer också alltid att påminna mig om sommaren/hösten 2017. Denna period har varit en berg- och dalbana, men samtidigt som en nystart för mig. Underbara minnen, nya vänner och bekantskaper som nu ligger mig varmt om hjärtat och en tid då jag verkligen tog tillvara på möjligheterna som erbjöds. Jag kommer alltid att kunna se tillbaka på denna tid med ett leende.
 
 

Tack och förlåt, I had a blast.

I skrivande stund har jag nyss avslutat mitt sista skifte på hotellet för denna gång. Imorgon är det således dags att hoppa på färjan tillbaka till fastlandet. Har bara varit här i två veckor, men med tanke på allt jag har hunnit med känns det som betydligt längre.
 
Första veckan var lite som att återuppleva sommaren, eftersom några av vännerna jag fann i somras var här hela veckan. Det blev mängder med skratt, nya minnen och en del sena nätter. Så otroligt kul, med dessa människor har man inte en tråkig sekund. Denna vecka var jag ledig tisdag till torsdag, och som ni redan vet drog jag iväg en sväng till Sverige då. Fick äntligen träffa min coach, snacka igenom läget och bränna av ett tufft benpass. Träningsvärken dagarna efteråt var inte nådig kan jag meddela, Enligt planen var det sen meningen att jag skulle ha åkt hem i torsdags, men hade turen att få tre skiften till. Perfekt!
 
Om jag hade skrivit detta inlägg igår, så skulle jag ha sagt att första veckan definitivt var bättre. Igår kväll var jag så less på allt, och kände bara för att ligga och fulgråta ett par timmar. Allt kändes bara så hopplöst. Låg och scrollade i Facebook flödet och just där och då blev min dag (ja, till och med min vecka) genast mycket bättre. Jag fick nämligen veta att en mycket saknad typ var här i stan igen, så då var det bara att dra dit. Spenderade resten av kvällen där, och det var precis vad jag behövde. Den bästa överraskningen jag kunde på och den perfekta avslutningen på denna Ålandsvistelse. Nu återstår det bara att packa ihop alla grejer och invänta morgondagen. Känns aningen vemodigt att än en gång behöva säga hejdå åt alla fina typer här på ön, men förhoppningsvis åker jag tillbaka hit snart igen.
 
Tänkte avsluta detta inlägg med en bild på kvällens middag. Åt denna sallad flera gånger i veckan under sommaren (och tröttnar aldrig!), och ikväll hade kocken fixat det finaste upplägget hittills.
 
 
RSS 2.0