Som kanske rubriken antyder så är jag tillbaka på Åland igen en gång. Denna gång faktiskt med blandade känslor av många orsaker.

 

För de som inte vet så kan jag ta en lite recap. Min relation till Åland sträcker sig så långt tillbaka som till midsommaren 2014. Då jag satte mig på färjan den dagen hade jag aldrig kunnat tro hur stor betydelse just den resan skulle ha för mig och vad det skulle leda till. Än idag är jag så tacksam för att jag var på Åland just där och då, för annars vet jag inte var jag skulle stå idag.

 

Nästa besök till Åland blev först på våren följande år. Sen spenderade jag även en månad här för att göra min hotellpraktik, väldigt givande sådan som dessutom avslutades på bästa sätt.

 

Efter en del övervägande så bestämde jag mig för att söka sommarjobb som hotellreceptionist på ön sommaren 2016. Åkte över några dagar i april för bl.a. en intervju och kunde åka hem igen med ett positivt besked om att sommaren skulle spenderas på Åland. Med facit i hand var det en mycket lyckad sommar, och jag ångrade inte för en sekund att jag hade tagit möjligheten.

 

I början av 2017 blev jag tillfrågad om jag ville komma tillbaka och jobba en till sommar på hotellet. På grund av vissa orsaker var jag lite kluven vad jag skulle göra, men beslöt mig ändå för att ge det en chans. Packade väskorna och spenderade den hittills bästa sommaren där. Den sommaren skulle jag mer än gärna uppleva gång på gång om jag hade möjligheten. Men allt roligt har ett slut, så även den sommaren.

 

I år spenderade jag tredje sommaren på samma arbetsplats, och även om denna sommaren inte var lika minnesvärd som föregående år så hade den även sina ljusglimtar som jag är glad över att jag får bevara i minnet.

 

Tack vare alla resor jag har gjort hit och de somrarna jag har spenderat här på ön så har lärt känna en del helt underbara människor som jag troligen aldrig hade träffat annars. Evigt tacksam för dessa människor, som på ett eller annat sätt berikar mitt liv. Så många minnen som är kopplade till den här ön, positiva men också en del negativa. Det har inte verkligen inte varit en dans på rosor alla dagar jag spenderat här, men skulle inte för något i världen vilja göra det ogjort. Det positiva övervinner det negativa med hästlängder. Jag är glad över vart hela denna rollercoastern har tagit mig, och ser framemot det som komma skall.

 

Som jag skrev i början är det med blandade känslor jag är här nu, och ärligt talat så ser jag mest framemot att få åka hem på söndag. Men nu är det strax dags att lägga på ett smile och dra sig en trappa ner för att jobba kvällspass.